missytelliot

Idag har jag varit o solat och sen var jag o träffade den där eftervårdsmänniskan.
Hon verkade väldigt skev, och var ganska genomskinlig i sitt sätt.
Men det kan ju bli bra ändå.
(Eller hur, när man heter Theres!?- ironi)
Känner mig ganska tom.
Men jag har varit ärlig idag, och det är så skönt efteråt.
Tänk att det är så lätt o glömma bort ärligheten i det simplaste småsaker. I livet liksom.
Istället börjar jag snickra till sanningen och det blir så mycket större än vad det egentligen är. Av rädsla kanske?
Typiskt beroendepersoner kanske? Vad vet jag...
Försöker verkligen o vara vaken på mig själv o mitt beteende. Jätteviktigt för mig just nu.
Känner att det är inte bra alls för mig att ha såhär mycket tid att tänka.
För det är då allt blir sådär tokigt.
Sjukt o skevt. Hur som helst så är väl allting bra egentligen  Bara det att de känns TUNGT!
Ja, ja. Blablablablabl.....