missytelliot

Önskar jag hade en gammal systemkamera o lite mera pengar.
Då hade jag kunnat dra utomlands o fota.
O bara få komma ifrån skiten, den här lägenheten och oförstående ignoranta människor för en stund!
Kanske tillochmed mig själv.
Hade varit såå skönt.
En sån lättnad.
Känner mig kvävd och fången i ett hörn.
Oförstådd, och svårt att göra sig hörd, bland alla upptagna människor.
Ego överallt.
Men mina drömmar får ni inte!

Ute blåser det.
Och det är väl ungefär så det känns inuti oxå.
Älsklingen frågade om jag inte hade börjat med mitt 7:e steg, som jag tydligen hade pratat om i helgen.
Det har jag inte. Har ingen lust heller.
Känns som att motivationen till saker o ting är på minus just nu.
Känner mig ap-låg och knarksugen.
Få bedöva skiten med nåt!
Såg på flower power pogrammet på teve igår, och det gjorde ju inte saken lättare.
Dagarna bara går o går, och det händer INGENTING i mitt bedrövliga liv!
Tror att det här med a.f. och att det inte blev nåt av praktiken, blev en större besvikelse än jag fattat.
Och det här med socialt nätverk....
Mitt består just nu av; älsklingen o min psykolog.
Vad är det då!?
Enbart patetiskt, är det!
Vill bara gråta, men gråten sitter fast!
Tungt i bröstet, blir det.
Och jag förstår vartifrån stressen kommer.
Varför jag inte andas med magen.
All skit jag bara trycker ner!
(Nåväl, jag skriver ju om det nu i alla fall!)
Kan inte ens känna glädje över att jag kommit in på skolan.
Älskling är med entusiastisk över det än vad jag är.
Ringde runt o berättade för alla, gjorde han.
Han, inte jag.
Kanske blir det bättre till semestern, försöker jag tänka.
Men det är ju evigheter kvar till dess.
Usch, vad tråkigt det känns!
Vad tråkig (o gnällig) jag känner mig!
Men vad ska jag säga?
Det är ju såhär det känns.
Blir så less ibland på mig själv, när det känns som att jag bara försöker spela positiv o hålla uppe nån slags fasad.
När det bara är ljug.
För att det inte är tillåtet att vara ledsen.
"Allt ska ju vara bra nu"
O samtidigt är jag så trött på att vara så jävla negativ.
Nånting jag har varit allt för mycket i hela mitt fucking liv!
Och, som sagt; den där ilskan....
Vart?
Hur tar man till den och använder den som ett vapen när den bara lyser med sin frånvaro!?
O inte finns alls!?
När allt man känner är bara ett enda stort hål.
Brist på motivation.
Tomt.
Ingenting.
?
Som att jag bara går bakåt hela tiden o når bara repriser i mitt liv.....

Såg en film igår om konstnärinnan Frida K. o hennes liv.
Som alltid när jag ser filmer/dokumentärer om konst, så blir jag jätteinspererad.
Förresten så fick jag höra en gång av en tjej, att mina bilder påminnde henne om Frida Kahlos.
Spännande.
Tänkte hursomhelst att jag ska ta fram målar grejerna nån dag framöver.
Däremot kan jag känna att jag blev ledsen.
För det känns som att hon (Frida) verkligen levde sitt liv till fullo.
Gjorde det hon ville, och åstadkom så mycket i sitt eget liv.
Trots hennes skador.
Stark.
Och själv ska jag utbilda mig till nåt jag inte ens vet om jag vill jobba med.
Har inte tron på mig själv (för fem öre) att jag skulle klara av att slå mig fram på de/den bana jag verkligen hade viljat.
Har inte ens "kraft" vissa dagar att ta fram målargrejerna.
Kanske kommer det. Växer fram med tiden.
Kanske sånt man får räkna med när man slutat knarka, och levt det liv jag levt.....?
Inte vet jag.
En sak vet jag dock; att jag är sjukligt leds på mitt jobb!!!!
Imorgon jobbar jag sista dagen för den här gången.
Sen har jag, förhoppningsvis bara en helg kvar!
Halleluja!!!
O så vet jag att våran lilla Siv är en slaptick-Siv!
Såååå klumpig! =)

Har inte gjort ett skit idag. Nästan, i alla fall.
Åkte in till stan med älskling o hyrde film på eftermiddagen.
Om det skulle regna imorgon så har man nåt mys ändå, tänkte jag.
Känner mig mäkta stress o lätt-retlig.
Små-irriterad o neggo.
Vet egentligen inte varför, men.....
Bara är sån.
Älsklingen är supertrött.
Så trött att det tar honom en halvtimme bara att blinka!
Som en söt liten utvecklingstörd apa som har fått i sig alkoholhaltiga drycker, då kan ni fatta vad trött han måste vara!
Har inte så mycket mer att skriva om....
......så; SMELL YA´ LATER!

Sitter här framför datorn, känner mig lite stressad inuti.
Fast de är ju inget ovanligt precis...
Funderar på om jag ska åka o sola eller simma, eller både och...
Ska i af. börja med att diska o borsta Siv.
Igår var jag riktigt flitig.
Dammtorkade, satte om blommorna, möblerade om lite och dammsög.
Kändes skönt att få gjort lite saker här hemma.
Känns ibland, emellanåt som att jag går i en nån slags dvala.
Nu när jag (fortfarande) inte har nåt att göra om dagarna...
...kanske lätt att det blir så?...
Men det kändes bra i af.
Speciellt blommorna, att dom blev gjorda.
Det där ska man väl göra redan i April, men det har bara inte blivit av.
Har varken haft lust eller ork!
Nåväl, dags att skrida till verket, kanske..
Inte sitta här o nörda!

Vi såg regnbågen nu när vi var ute med lilla vilddjuret på kvällspromenaden.
Har regnat hela dagen, och nu tittar solen fram. 
Tillsammans med regnbågen,
Jättefint.
Måste ju betyda tur.....?....

Eller hur!?

Har varit o jobbat idag.
Igår var jag hemma, pga förkylningen.
Men det känns som att den börjat ge med sig.
Så det kändes bra att göra lite nytta, o tjäna lite pengar.
Däremot har jag sån inre stress att jag snart går upp i atomer!
Samtidigt är jag skit-seg.
Börjat ruttna på den här stressen! Igen!
Och så märker jag att jag i o med att jag lessnar på stressen så börjar jag automatiskt slå på mig själv för en massa andra saker.
Utseendet, prestationsångest, fobin, mmm.
Snacka om o vända allt emot sig själv.
Onödigt.
Känner bara för o lägga mig ner o ......
Hade verkligen behövt något att göra om dagarna!
Tack o lov så är det ju inte länge kvar till semestern!
Då blir ju älsklingen hemma oxå, menar jag.
Blir ju lite annat då.
Nåja, nu vet ni hur jag mår....bajs-anus-pink-mongo-cp-apa....
(Vart fan är den där ilskan som jag skulle använda mig av då!? Vill ju bara gråta!)

Igår åt vi plommonkräm, bara för att jag var förstoppad....
...Mindre kul!
Men, jäklar anamma, vilken fart det blev på magen sen!
Gudomligt ljuvligt det var när det väl "lossnade"! =)
Trodde jag skulle vara tvungen att adressändra....
Och idag, idag har vi ätit rabarber- o jordgubbs-kräm.
Superbt gott.
Är proppmätt fortfarande!
Mums!  
Schysst middagstips, såhär nu sommartid, menar jag.

Har kommit på bl a. att jag måste ändra attityd vad det gäller min ilska över det här med af.
Att göra nånting bra av den ilskan istället.
Använda den som en drivkraft, istället för att vända den inåt och emot mig själv.
Som jag haft en benägenhet att ofta göra i mitt liv.
Mitt liv som offer, kan man väl nästan säga.
Det kändes bra att komma på det.
Kändes som att mycket i mitt mående vände, bara genom att komma fram till det.
Och så har jag kommit på att jag måste börja tillåta mig en massa saker.
Som att finnas till, tillexempel.
Har jag nog aldrig riktigt gjort förut.
Allt som alla runtomkring mig har sagt om mig,
och till mig, har liksom tillslut blivit min egen sanning.
Därför slutade jag att finnas till, tillslut!
Dags att börja leva igen!

Ja, det känner jag mig!
Fett jävla blåst!
Av af.
Sitter o väntar på att klockan ska bli ett så jag kan ringa chefen på de stället jag tänkt praktisera på,
för att förklara hur de ligger till.
Känns jävligt pinsamt att ringa dit, igen o säga att tyvärr!....
Fast än det inte är mitt fel!
Fast än jag skött mina åtaganden som jag ska!
Jaa, för nånstans så måste ju han börja fundera hur de är ställt när det jämt bara skjuts fram i tiden.
Känns jäkligt oseriöst!
Kanske ordnar sig det ändå.
Men jag är ändå nervös för vad han ska säga o hur han ska reagera!
Jävla instanser!

Bra: Nu har jag äntligen gjort det!
Det som jag länge tänkt göra, och pratat om....
Gått på lunchmöte.
Själv.
Och det gick ju bra.
Överlevde gjorde jag.
Sen i vintras har jag bara varit på kvinnomötena i sköndberg, med Monica.
Fast utan regelbundenhet.
Så det kändes verkligen som en vinst att äntligen tagit steget, över tröskeln på nå sätt.

Anus: Dessvärre kan jag ju inte påstå att de gick lika bra på arbetsförmedlingen, direkt!
Känns som att sålänge man inte har någon annan myndighet bakom sig som trycker på så ids dom inte bry sig.
Bara segar hela tiden, o drar ut på tiden.
Verkar inte bättre än att jag får skjuta fram den här praktiken till augusti.
Bara det nu funkar för övriga inblandade parter.
Det är ju inte alls säkert.
Känns lite hopplöst det här, tycker jag.
Och jag förstår dem som faller på just det här med sysselsättning efter behandling.
När det är så här slött.
O det är såhär det går till.
Eller snarare inte går till.....
Sorgligt, o framförallt skrämmande!

Har inte så mycket att skriva om.
Känner mig ganska så idéfattig och tom.....
Snoret rinner, o jag undrar hur mycket snor de kan komma från en liten människa som mig!?
Har jobbat idag.
Gjorde bara det värsta, så jag var klar runt halv 9.
Så är de när chefen har svårt att förstå vad man säger.
Nåja, de känns ok ändå.
Känns bra att ha varit iväg o gjort nån nytta.

Igår var jag jätte-supa-sugen o på apdåligt humör.
Stackars lilla älskling som får ta så mycket knas.
Men de blev bra i alla fall.
Han är så fin.
Gjorde ingefärs-te o masserade mig på kvällen.
Följde mig till jobbet på morgon...
Min underbaraste ♥

Annars händer de inte så mycket.
Ensam hemma, förkyld, som ni vet.
Och som vanligt; de nada på de teve.
Skulle vilja hitta på nåt.
Men vad? O med vem?
Suger!
Ja, ja....kolla tevetablån igen.

Långrandigt=) fattar ni? Zebra...Hahah!

Jättevarmt ute och jag har lyckats bli förkyld.
Höll på att storkna när jag var ute med hundskrället!
Känns inte roligt det här!
Och imorgon, på självaste nationaldagen, har dom lovat typ 30 grader varmt!
Jag som ville gå iväg o bada då!
Skit i anus!
Bajshål!
Kommer inte jobba i helgen i alla fall!
Pepprimerannde!, som Wilmalisan skulle ha sagt!

Fick höra igår om en polare från hemstaden, som hamnat helt snett i ledet...
Att någon som alltid varit så glad, trevlig o rolig, får hamna så fel...
Blev jätte-ledsen.
Samtidigt som jag förstår att det är så det är när man lever det livet....
Fast de gör ju ont i en ändå!
O inget kan man göra heller.
Totalt maktlös.
*sorg*

Måste lära mig att tycka om mig själv även fast jag inte uträttat nåt viktigt ärende på hela dan!
Har bara vilat, sovit närmare bestämt.
Tagit hand om mig själv, vilket jag faktiskt behövde.
Men bara därför så känner jag mig inte speciellt nöjd med mig själv.
Känner jämt att jag måste uträtta nåt för att må bra.
"Hade ju kunnat åka iväg o simma" så går tankarna tillsammans med annan gammal skit.
Usch!
Bryter snart ihop, känns de som!
Måste ju för faan kunna ta det lugnt när jag behöver det!
(De var ju inte bara att sluta knarka så var allting bra. Menar; saker o ting tar ju sån tiiiiiiid! Faan!)