Är så rackarns lycklig!
Verkar inte bättre än att jag fått lgh i sundsvall!
Inflyttningsdatum är den 1:a feb.
Så då behöver jag ju inte vistas i denna gudsförgätna stad länge till heller!
Känns SÅ JÄVLA BRA!
*LÄNGTAR!!!*

Stenbocken

Zzzzz. Småtrött, trots att jag somnade astidigt igår!
Annars är de sådär, smått irriterad. Tråkig känsla.
Blev dock lite gladare när jag fick ett samtal från en vän. =)
Förövrigt så händer de inte mycket i mitt liv just nu.
Ska till pappson o käka paella idag.
Ska bli gott!

Längtar till onsdag också.
Då har jag träff med de som förestår laro-teamet här i luleå.
FÖRHOPPNINGSVIS så får jag väl nån mer peng från soc oxå!!!
Annars blir jag faan lack!

Försöker tänka positivt o ta en dag i taget.
Men tappar lätt bort den tanken, o hamnar i mörkret.
Får påminna mig själv hela tiden.
Situationen jag sitter i känns dock inte så jävla optimistisk.
Nåväl, julhelgen är slut när som helst.
Och det ska bli skönt när saker o ting börjar röra på sig igen!
Suck o stööön!
-Be en bön...




(Håll tummarna att det går igenom med subutexen en gång för alla! Så jag slipper det här skitlivet o kan få en dräglig vardag!)

Jävla soc.helvete!
Jag bara ruttnar! Orkar snart inte mer, känns inte som att de e nån mening med att ens försöka "hålla sig i skinnet".
Nu verkar de som om jag inte ska få full norm heller, den här månaden! Vilket hon i stort sett lovat mig.
Och så därefter har ju jag "planerat" min ekonomi oxå.
Nu får dom fan ge sig!
Jävla skitliv.
Skiter snart i de här!
Vill bara grina!
Vad gör man!? *uppgiven*
Går ju inte o slåss mot dem heller.
O samtidigt tycker jag att de e så jävla orättvist!
Hela situationen stinker; men de verkar inte ta nåt ansvar.
Att de får vara såhär är rent skamligt.
*rådlös!*

Nytt år. Nya tag...?
Kanske lättare sagt.
Önskar verkligen jag kunde tänka o känna mer positivt.
Men i den sits jag nu sitter så är de faan inte lätt!
Känns bara hopplöst!
Känner i hela mig,
går nästan sönder.
Att detta kommer aldrig hålla, inte länge till. Skriker i kroppen efter lindring.
För att inte tala om det sociala.
Känner mig fången.
Att sitta hemma hos min mor, dag ut o dag in,
utan socialt umgänge alls, knappt.
Det är inte mänskligt.
Gråter inuti hela min vakna tid.
Orkar inte längre....
För bubblan spricker snart!
Sorry, men så här olycklig vill jag aldrig vara!