missytelliot

Jävla subba
Gnällkärring
Fulsubba
Försvinn
Du oxå
Dra åt helvete
Lämna mig ifred
o låt mig va
Klarar inte
Tvåsam
Ensam
Jävla liv
Vad vill du egentligen
Misslyckas
Jämt?
Nu med?
Som vanligt
Nytt år
Gott?
Fuck it!

Allt är som vanligt
Som det alltid har varit
männen är fittor
svin
som gör allt för o slå en
inombords
Då är dom stark
tycker dom
Fittor Grisar Svin
Vill inte
ha dom mer
Vill slå tillbaks
så hårt o hårdare
Kan inte ens slå så hårt
som jag önskade

Vill att dom ska veta
Såren ärren o blåmärkena
Allt det där jag har inuti.
Vill att HAN ska känna
Kan aldrig förstå
DÄRFÖR vill jag slå så hårt som ingen kan
Men vad hjälper det?

Så var det nyårsaftonen oxå.
Även om själva nyårsafton inte är jobbig på det sättet att jag får ångest över alkohol och droger, så är den jobbig på många andra sätt.
Förväntningarna, tillexempel.
På att allt ska va så bra o så perfekt.
Sen känns det som att hela världen rasar om nåt litet blir fel på vägen.
Precis så höll det på att bli oxå.
Men jag gjorde mitt bästa i stunden,  för att söka ta ansvar.
För något som är min last, och ingen annans.
Inte idag iallafall.
Det gör ont, att se det som blivit.
Men jag vet ju....
Känns lite dubbelt att vara hemma i sundsvall oxå.
För samtidigt som det blev för tungt  att vara kvar i Luleå, med allt vad det innebar,
så känns det ändå vemodigt och tomt att vara hemma här.
Ingen syster och mamma som äter frukost tillsammans med en, o sånt.
Önskar dem fanns lite närmare.
Det gav mig jättemycket på olika plan den här resan hem.
En gottgörelse, insikter mm.
Och det var jätte kul att få träffa alla.
Framför allt, farmor o farfar.
Tacksam är jag för allt och de alla jag har.
Gott nytt, på er alla som läser!                   

 Äntligen är den över. Julaftonen i alla fall.
Nu känns det som att man kan börja slappna av. Skönt.Hade det inte varit för att man idag är nykterist, så hade man fan behövt ett gäng cider efter all denna stress o press! Eller en jävligt fet semester månad!
Och det har jag gjort mest hela dan! Inte gjort nåt alls, menar jag. Förutom en rask promenad till ett väldigt stängt konsum.
Sen gick jag blåögt rakt in i ett "big mistake"! Känns det som just nu i alla fall.
Serenity, my ass!
Ja ja, bit ihop och andas!
Räkna till tio, eller hundra....tusen i värsta fall.
Imorgon ska jag till stan o mellandagsrea-shoppa med min mamutt! Ska bli kul, tror jag.
Men det lär ju vara knökfullt på stan!
Får se hur länge man står ut.....
God fortsättning på er alla, ni som överlevt the holiday!

Idag åker jag. Och Wilmalisan såklart. Hon verkar ta det här med "resande tassar", med ro.
Medan matte känner sig ganska stressad i mag-gropen.
Och inte har packat eller nåt, ännu.
Jag ska, ska bara.....
Har suttit framför datorn hela morgonen och installerat in ett nytt antivirus-pogram.
Datasnillena Theres och KarlJohan removade ju det igår i tron att det var nåt oviktigt som man kunde ta bort för att få plats med annat. Roligare saker.
Så var inte fallet.
Och, tilläggas skall; att pepparkaksbakning faktiskt är bra mot ångest.
Det funkade. Även om jag istället blev på dåligt humör igår, så försvann iallafall ångesten.
Najs!
Nää, nu måste jag börja engagera mig i det här med packning och dylikt!
Skriver mer sen och uppdaterar hur det går med "resningen".

Har riktigt jobbig ångest. Jätte obehagligt!
Önskar jag kunde komma på vad det är, kanske det hade blivit bättre.
Men jag har faktiskt ingen aning.
Känns så där som när jag var aktiv o hade od:at tjack, o är helt oförmögen att ta mig an nånting!
Känner mig jättekonstig, som att jag åker in i små psykoser stundvis.
Overkligt, blir det.
*Ledsen*
Kanske blir bättre om jag engagerar mig i nåt.
Så därför ska jag baka pepparkakor nu. :)

måste tilläggas att jag har.
Känner i magen att det börjar pirra.
Känns lite stressigt sådär. Måste börja packa o så idag....
Hååå!

Sitter o väntar på att frukostbullarna ska bli varma.
Idag blir det nog ett lunchmöte.
Shit, känner mig helt konstig. Har ingen lust o gå.
Fast jag vet vad det bottnar sig i, och att det är just då jag behöver gå, när jag som minst känner för det!
Blir nog bra det där...
Annars känner jag mig lite stel i muskulaturen, och liksom uppsvullen i lederna.
Men, men... Senare idag ska vi baka pepparkakor. Mmmmmmummms! 

Har gjort det jag ska idag.
Simmade dessutom 500 m idag. Kändes jätteskönt efteråt.
Vet inte vad som hänt, men det känns som att jag haft sinnesro idag. Ett sånt där lugn som plötsligt infinner sig o bara finns där.
Vilken skillnad jämfört med igår bara.
Helt stel som en pinne!
Jaa, o så var jag ju o träffade min frivårdstant oxå.
Det var oxå bra. Hon är så skön och avslappnad.
Liksam kravlös på nåt sätt.
Min dag har iallafall varit bra.
Kom förresten på en sak idag; nämligen att jag betett mig precis lika barnsligt som en viss annan när det gäller en viss sak.
Suttit o pratat massor om just detta, så slog det mig alldeles för en stund sen att jag är lika mycket jättebejbis som den andra personen i fråga!
Det blev ju lite jobbigt att komma på det.
Men jag erkänner ju.... för mig själv iallafall!

Det känns bra igen. Förstår inte vad som hände..
Jo, delvis, men ändå inte.
Känns som att det drog förbi värsta tornadon, blåste upp och försvann!
Jättekonstigt!
Ja, ja... Idag ska jag till frivården och sen ska jag simma.
Får se om det blir möte idag eller imorgon.
Stressad nu. Puh!

Promenad med hunden i skogen här ovan.
Alldeles hänförd vad vackert det är.
Med snötyngda trädgrenar och nysnön som ligger så där fluffigt på marken som bara nysnö kan.
Hur vattnet fortfarande porlar i dikena, mellan istappar och stenar.
Får den där vinterkänslan man hade som barn.
Då allt bara var fint och härligt.
Som ett gammalt julkort, på domherrar med sina röda magar, som sitter i ett vinter träd.
Snö och ännu mera snö.
Hur härligt är inte det!?
Osis att jag glömde kameran!..... 

Jag gör väl det jag gör bäst då!......
Eller näst bäst i alla fall.

Idag har jag varit o solat och sen var jag o träffade den där eftervårdsmänniskan.
Hon verkade väldigt skev, och var ganska genomskinlig i sitt sätt.
Men det kan ju bli bra ändå.
(Eller hur, när man heter Theres!?- ironi)
Känner mig ganska tom.
Men jag har varit ärlig idag, och det är så skönt efteråt.
Tänk att det är så lätt o glömma bort ärligheten i det simplaste småsaker. I livet liksom.
Istället börjar jag snickra till sanningen och det blir så mycket större än vad det egentligen är. Av rädsla kanske?
Typiskt beroendepersoner kanske? Vad vet jag...
Försöker verkligen o vara vaken på mig själv o mitt beteende. Jätteviktigt för mig just nu.
Känner att det är inte bra alls för mig att ha såhär mycket tid att tänka.
För det är då allt blir sådär tokigt.
Sjukt o skevt. Hur som helst så är väl allting bra egentligen  Bara det att de känns TUNGT!
Ja, ja. Blablablablabl.....

Har varit o sett guldkompassen. Den var bra.
Inte för att jag är någon filmkritiker men på min skala får den nog 7,5 eller 8 av 10 möjliga.
Inte bara det, utan det var riktigt skönt att göra något annat än att bara gå i det vanliga mönstret här hemma.
Det behövs, och lättar upp den där grå stämningen när vardag blir bara vardag för mycket, liksom.
Så nu känns det lite som att jag blev pånyttfödd.
Härligt!   

Egentligen är jag ledsen o känner mig typ rejected.
Men i mig blir det här till irritation.
Och det i sin tur blir att jag får svårt att ta ansvar för något som nog faktiskt ligger hos mig.
Med så många frågetecken ändå. 
Runt omkring! Men ändå. Vad göra!?
Blir tokig!
Det här blir så skevt i mig.
När jag samtidigt på sätt o vis vet vad problemet bottnar i,
men känslan är en annan!
Puuuuuuh!                           

Vaknade sent idag så det blev inget na-möte av idag som jag tänkt.
Men städat, o badat har jag gjort.
Tänkte jag skulle plocka fram mina akvarell o målar-grejer oxå, men jag förstår inte varför det tar emot så.
Tänkt det i flera månaders tid nu. Fan!
Förövrigt så mår jag sådär. Känner mig ur-låg! Men nånstans så tror jag att det känns ok ändå.
Fortfarande lite lobotomerad i huvudet märker jag när folk kommer fram o ska hälsa på Nackstas avels-tik, min lilla gooo-persika.
Har typ nada att konversera om, bara står där som en fågelholk o hoar.
Jaja, men det får väl vara så då.
Svårt med andningen, men det vet jag vad det bottnar sig i.
Behöver bli bättre på att "let go of my gråt".
Den sitter liksom fast även då jag känner att den finns där.
Känns som att jag bara sitter här o flummar. Ska sluta flumma nu,
så tack o hej
Tack för mig!

Nu är jag äntligen hemma i Sundsvall igen. Skönt o känns bra.
Idag hade vi eftervård med Mariann. Det var riktigt bra!
Fick ur mig det mesta kändes det som.
Har nog visserligen pratat med nära att jag mått dåligt, men liksom inte på riktigt.
Som att jag stoppat upp, lagt locket på efter halva.
Tänkt att folk har en massa förväntningar på mig, nu när jag gjort behandling så ska ju allt vara så himla bra.
Så funkar det ju inte. Och mest är det nog kanske bara jag som kännt såhär.
Men idag så fick jag verkligen spy ur mig all SKIT! Och det känns SÅ befriande!
Och nu vet jag att det finns vissa bitar jag behöver återuppta, åter införa i mitt liv.
Som affirmation, avslappningen och målningen.
Med mera. Det blir nog bra det här.
Känns tryggt o veta att jag åker till Luleå om en vecka oxå.
Så det inte hade varit att jag bara ska gå här sysslolös vecka in o vecka ut.
O så portugal då, efter nyår.
Fan, håll tummarna för mig, att det funkar den här gången!
Men, men... Känner att jag bär på lugnet nånstans därinne igen.
Även om det stundvis blir rörigt eller stressigt, så tror jag mig skönja nån slags sinnesro därinne igen.
Och det känns bara så bra! Som att lampan lyser igen, även om det må vara mörkt ute....
Peace out!                             

Känns som att de kan börja kännas ok nu.
Börjar kännas lätt i kroppen igen.
Som att nånting var trasigt som nu har blivit helt.
Behövdes verkligen den här veckan.
Min tid
att landa
i mig själv.
Vågade inte säga på mårundan imorse att allt var bra.
Det har varit så upp o ner så jag har aldrig riktigt vetat själv på sista tiden,
om leendet har varit bara ett fejk o påklistrat.
För på riktigt har de inte varit.
Inte sista veckan före det här ialla fall.
Men det känns bra nu, tror jag.
det känns helt på nåt sätt.
Lugnt inuti.
Skönt.
Kan liksom andas ut.
Längtar tills imorgon för då åker jag (mitt nya glada) jag hem till min underbara man. Ska bli kul.

Känns redan bättre. Gårdagen var tung av sorg och stress.
Men det känns bra idag.
Vinden har vänt.
Och tankarna fokuseras runt det positiva istället för tvärtom.
Saknar min lilla man därhemma, bara.
Men veckan går ju fort, o så har jag ju min lilla goosöööt!
Och det är verkligen inte illa! Alls!

Idag bär det av till hudik. Ska bli skönt på många sätt.
Få lite "socialt" omkring sig. Prata av sig, osv.
Lite nervös är jag. Dels för att släppa på känslorna, vara jag, och för att det är två helt nya mäniskor där som jag aldrig tidigare  träffat.
Men bra ska det nog gå ändå.
Fick veta igår att en nära vän till mig hade tagit återfall efter ca. 2 års nykterhet.
Det gjorde ont i hjärtat.
Tack o lov så slutade allt väl med att hon fick hjälp o är på avgiftning nu.
(Ber för dig vännen!)

Upp o ner.
Men fortfarande inte här o nu
I verkligheten på nåt sätt
Obehagligt,
men inte lika starkt
Tack o lov
Imorgon får jag befrielse
Min lilla körsbärs-drake♥....

Det blir så svårt
när tankarna överlappar varann
Trasslar in allt
i ett enda stort tov och trassel
Vet inte till slut vad som är vad
Vet inte vart jag börjar eller vart jag tar slut
Vad som är jag o vad som är bara mina tankar
När allt blir sjukt
Hakar upp o låser sig
Vill jag spy
Rädslan tar överhanden
Och ingenting eller någon annan alls existerar längre
Allt är bara en enda stor infekterad röra
Och ingen-INGEN får komma nära
Rör mig inte, titta inte på mig
För jag äcklas
Av mina tankar, det som är min sjukdom
Det som tar över och den jag är
Hur jag hela tiden i ren rädsla
Regigerar, analyserar och dömer
Misstankar som föds
Blir dom kanske sanning?
Vet inte
För i mitt sjuka tillstånd vill jag inte prata
Vill inte synas
Och frustrationen över att finnas
utan att längre kunna fly
Kväver mig
Hjälp mig ut
Hjälp mig andas
Låt mig vara
Låt mig ruttna