missytelliot

Det blir så svårt
när tankarna överlappar varann
Trasslar in allt
i ett enda stort tov och trassel
Vet inte till slut vad som är vad
Vet inte vart jag börjar eller vart jag tar slut
Vad som är jag o vad som är bara mina tankar
När allt blir sjukt
Hakar upp o låser sig
Vill jag spy
Rädslan tar överhanden
Och ingenting eller någon annan alls existerar längre
Allt är bara en enda stor infekterad röra
Och ingen-INGEN får komma nära
Rör mig inte, titta inte på mig
För jag äcklas
Av mina tankar, det som är min sjukdom
Det som tar över och den jag är
Hur jag hela tiden i ren rädsla
Regigerar, analyserar och dömer
Misstankar som föds
Blir dom kanske sanning?
Vet inte
För i mitt sjuka tillstånd vill jag inte prata
Vill inte synas
Och frustrationen över att finnas
utan att längre kunna fly
Kväver mig
Hjälp mig ut
Hjälp mig andas
Låt mig vara
Låt mig ruttna