missytelliot

Ibland kan det vara bra. Kan behövas. Just nu känner jag. Går in i nåt skit, o sen gör jag liksom allt för att slippa känna på det som är. Därav denna stressen! Slår på mig själv märker jag, o straffar ut andra i min närhet för att slippa själv. Kanske låter jätte-kryptiskt. Men för mig är de inte det! Bara jobbigt. Mådde bra innan helgen som var.
Sen började jag sätta upp höga krav på mig själv med resan till Söderhamn. Och då föll allt! Jäkla bajs!
Vill hitta tillbak till tryggheten jag kände att jag började hitta i mig själv, innan det.
Skulle vilja vara liten igen. Typ fem år och bli ompysslad. Gråta ut i någons famn. Någon större och starkare än mig själv.
Drömmer mycket konstig skit. Om massmördare, ormar o grejs. Ingen aning vad det står för. Men nånting i mig själv, antar jag.
Därför skriver jag den här tacksamhets-listan nu:
Jag är tacksam för;
Att jag är nykter o drogfri
Slipper sitta på en offentlig toalett o dricka öl, eller slå i mig tjack
Slipper plåga mig med mina tusen nojjor
Slipper vilja dö hela tiden
Slipper bli pekad på
Har ett liv
Har ett fint o värdigt liv
Har en fin familj
som älskar mig
Finaste vovven
vackraste mannen
Alla mina nära o kära
Mina drogfria vänner
...Marita, tack att du finns!
Möten
Rutiner
Släkten
Ett tryggt hem
som inte är sönderpundat
o hyran blir betald varje månad
Mat på bordet
Att jag är unik
(behöver bara förstå o påminna mig själv om det emellanåt!)
Mamma pappa o syster
Ett liv    
Tack!