missytelliot

Känner mig inträngd i ett hörn
av byråkratiherrar
Kvävs av mig själv
och allt det som inte finns
 i mitt liv just nu
Det jag borde göra,
men inte gör
Ensamheten och utanförskapet
som bara finns där
Och jagar en hela tiden
Det förflutna som andas en i nacken  hela tiden
Paniken att inte få luft på morgonen
Gråten som jag inte kan ta på
Som luft
den luft jag inte kan andas
Tankarna som blir till virr varr
Och rädslorna som blir större för varje minut som går
Högt tickar tiden
samtidigt i ett ljudlöst land
Talar
men till fel människor
och dem som behöver (få höra)
Hör ingenting
Som att tala med min egen skuggbild
Bara suckar hela tiden
i hopp om att få luft
och få leva
men svarar inte.
Evigt blodsvar,
man kommer ingenstans
Världen stannar upp
och allt bara snurrar på
Skrämmer mig att allt kan bli så svart
fast dagen fortfarande gryr
Skrämmer mig att allt kan bli så svart
fast jag gör det jag ska
Inget blir nånsin bra.
Hjälp mig innan jag drunknar
bland papper och brev
Bland kaffemuggar och människor i mängden
Inklämd mellan andras liv
Vad hände med mitt eget?
Vad hände med mig?