missytelliot

Jaa, nu har man gjort bort det oxå.  Ceremonin o utskrivning. Blev inge gråt flod som jag trodde,
men visst var det mycket känslor. Har ändå varit den bästa tiden i mitt liv, det här året som har gått.
Allt jag har gått igenom, fått lära mig. Folk som har kommit o gått.
Tjejen som jag bodde tillsammans med o antagligen kommit allra närmast under den här tiden, hade oxå sin ceremoni idag. Det var oxå väldigt emotional.
Fast samtidigt kändes det inte SÅ stort, dels för att det fortfarande känns helt overkligt i mig. Men dels så har vi efter-vård på måndag. Så det var ju liksom inte sista gången vi sågs heller.
Ja,ja.... I det stora hela känns det jätte-bra. Är nöjd o stolt över mig själv att jag klarat det här.
Fan, efter att ha supit o knarkat i över 12 år så är det verkligen ingen självklarhet.
(Den här sjukdomen-beroende, som dom kallar de- är förjävlig på att äta upp folk! Men jag lever & är nykter!)
Fan vad jag är naaaajs!