missytelliot

Vaknade av att något pep i morse.
Det var väckarklockan. Fem var den ställd på.
Till och med änderna låg o sov, i ån i morse, såg jag när jag väl promenixade iväg till jobbet.
Nää, fyyy, hade verkligen ingen lust att stiga upp o gå iväg nånstans imorse.
Det är väl det som är nackdelen med att börja kunna slappna av o sova hela natten, trots att jag ska upp o jobba på morgonen. Känner inte den där stressen lika mycket längre. O då vill man ju helst fortsätta sova.
Som ni förstår....
Annars har dagen inte varit så väldans innehållsrik.
Mest som vanligt, faktiskt.
Kunde däremot inte slappna av o vila då jag kom hem.
Så då har jag diskat, dammsugit, förberett att byta sängkläder,torkat lite, o sånna saker.
Andningen står mig bokstavligen talat upp i halsen!
Humöret:.....lågt.
Känner mig rätt så sur och tålamodslös.
Behöver: gå på möte, tänka positivt, affirmera, göra avslappning, och kanske t.o.m. skriva en tacksamhetslista.
Men det gör jag inte för jag har ingen lust!
Förresten så har jag redan lyssnat på avslappning! Sådeså!
Blev inte så mycket bättre för det. (Vilken Neggo-Nina jag är)
Fast igår började jag i alla fall käka johannesört. Så det blir väl säkert bättre framöver.
Och bara jag får hjälp med praktikplats o så, så blir det nog bättre oxå. Tror jag.
En människa behöver fan ett socialt umgänge för att behålla förstånde o må bra.
Och vem vet, kanske visar det sig att folk inte är idioter, och det inte är så synd om mig,
som min sjukdom vill få mig att tro!?
Jävla sjukdom. Kan bli så hopplöst trött på den ibland.
Trött på mig själv, mitt liv, mitt arv och mina tankar.
Min självbild, min (bristande) självkänsla, o min rädsla.
Åååååååååååååååååååååååååhhhhhhhhhhhhh!
Nää, nu skiter jag i det här.
Ska göra nåt roligare än o vältra mig i ångest o bajs!
 En bild som piggar upp i ur o dur!=)