missytelliot

Trött som faaaan!
Sådär trött som bara små barn kan bli.
Sådär trött att jag nästan börjar grina för ingenting.
Tex. att affären ligger för långt bort, o jag är sugen på läsk.
Eller att inget går som jag vill, o allt bara blir fel.
Ont i min muskelknut.
Och andningen får jag inte till alls. Stress-andning.
Usch!
I normala fall så skulle detta inte vara så stor grej.
Inte som nu i vart fall.
Känns som att jag håller på o börja grina bara nån tittar på mig.
För såååå synd det är om mig nu, har det väl aldrig någonsin varit om någon annan! Aldrig nånsin!
Jaa, så känns det just nu iallafall.
Ska nog gå o ta de lugnt i nån vrå för mig själv en stund!!