missytelliot

Ny måndag....Jaa, vad ska man hitta på idag då?
Trodde det skulle vara sol ute. Men ute är det alldeles grått och slaskigt.
Inget inspirerande väder på en måndag, direkt.
Hinner jag så blir det ett möte, annars blir det nog simning.
Det skulle i alla fall kroppen behöva. Och sinnet med den.
Märker att jag är proffs på att fly från mina känslor.
Låtsas som att allt bara är bra.
Fick i förra veckan veta bla. att en vän hemma i Luleå är ganska illa därann.
I behov av vård, o helst bara komma bort från stan o hela skiten.
Den här vännen satt med mig bredvid min sjukhus-säng när jag åkte upp akut för överdos.
För att jag bad honom göra det. Jag var jätte-rädd.
Han ringde ambulans. Han såg efter min hund, och han vakade över mig. Varje dag tills jag fick åka hem.
Han betyder med andra ord väldigt mycket för mig.
Och han håller nu på o gå ner sig ordentligt i skiten.
Det gör mig riktigt ledsen o få höra. Att det är så, och samtidigt veta att jag inget kan göra.
Jag är maktlös inför andra människor.
Ska skicka ett kort. Vilket känns så pyttigt jämförelsevis.
Men vad annars kan jag göra? Jag menar, han väljer ju själv!
Och det här, i alla fall; har jag knappt ens pratat om.
Har inte gråtit över det en endaste gång, förrns nu.
Andningen o mitt "sätt att vara" blir mer och mer flykt.
Det är så konstigt. Så gammalt.
Som att jag inte vågar, eller tillåter mig att vara ledsen för det här. Inför mig själv, eller för någon annan.
Som att jag tror att folk i min närhet tänker att nu när jag är drogfri så ska allt vara fint.
Och? Det är ju bara jag o mig själv. Kan ju bara utgå efter mig själv, på nåt sätt....
Ja, ja... Nu vet ni och jag, det i alla fall.
Fortfarande måndag.......