missytelliot

Nu när spänningarna, tack o lov börjat släppa och oron och den inre stressen falnat lite grann.
Så uppenbarar sig en skön tomhet i hela huvudet och hela kroppen.
Känns nästan som att jag skulle ha rökt på.
Fast det har jag ju inte.
Det enda som återstår lite grann, det är andningen.
Men det är lugnt.
Tröttheten (o trögheten=)  som blir efter såna här dagar är helt enorm.
Känns som att alla tankar som fanns i huvudet på en och samma gång,
plötsligt bara mojnar och försvinner.
Så något möte blev det inte idag.
Desto bättre blir det ett imorgon. Mest troligt tillsammans med några utav tjejerna från eftervården.
Strategiskt tänkt, eller hur!?
Har jobbat lite med mitt steg 6 idag i alla fall.
Känns bra att jag tagit fram det igen, efter att det bara legat i flera månader och skräpat!
Nää nu, min audience, nu tänker jag gå o fortsätta bara slappa. S-L-A-P-P-A!
 Typ, att det här är jag, dagar som denna!=)