missytelliot

Älsklingen ringde på lunchen idag.
Hade tänkt över det jag sa igår o så.
Jag började storlipa! Mitt på väg till badhuset.
Vi skulle prata mer om det senare. Ville inte ta det på telefonen, stå där o lipa som nåt fån.
Har i alla fall varit och simmat. Skönt. 500 meter blev det idag.
Fast stressen och andningen känns inte så mycket bättre för det.
Har en begynnande huvudvärk oxå.
Tror ju i o för sig att jag vet vad det bottnar sig i. Men, men...
Man kan väl inte få allt här i livet, verkar det som!?.....
Usch, vad neggo jag kände mig nu då!
Jag som skulle försöka ha en positiv attityd!
Gick ju inte så bra....
Ska bli skönt med eftervård ikväll, tror jag.
Och så tänkte jag att jag planerar in ett möte till torsdag.
Shit, börjar närma sig en månad snart, sen jag var på möte sist!
Inte bra alls, det här!
En lustig sak hände mig när jag gick ut från badhuset idag.
Så gick det ut en gammal farbror samtidigt, som tydligen oxå hade varit och simmat.
Han hamnade framför mig en bit på vägen, och tillslut gick jag om honom.
Då hör jag honom säga "damen i vitt"
Jag tittar bak, frågande på honom...
Och han säger "ja, var det inte du som simmade i vitt bredvid mig?"
(Vit bikini)
"Ja" svarar jag, fortfarande frågande...
"Du simmade vackert" sade han då.
UUUUÄÄÄCK!
Vaddå?
Kände mig smått äcklad när jag skyndade mig därifrån!
Fy bubblan!