missytelliot

Varit på stan, gjort ärenden, kollat lite på kläder o klippt mig.
Klippningen blev jättebra. (Ska fixa bild senare)
Men i övrigt resulterade denna dan på stan, bara i ångest.
Ångest över att jag är så splittrad i min stil o smak (som jag tycks ha knarkat bort, eller nåt?)
Ångest över att jag inte har råd att unna mig nya kläder så som jag hade viljat. Har verkligen levt på sparlåga hur länge som helst nu!
Ångest när jag ser alla fina "bimbos" på stan som har senaste kläderna, finaste håret, o allt bara är helt perfekt.
Och ångest över att jag inte bara kan acceptera mig sjäv för den jag är, och hur jag ser ut.
Tänka att jag duger som jag är! Verkar vara ett genomgående tema för mig det där med acceptans....
Framförallt med mig själv menar jag. Visst har de gått framåt.
Speciellt oxå att jag idag vet bättre hur jag ska ta ansvar för det, istället för att spy ut all skit över stackars älsklingen.
Som inte ens har med saken att göra!
Men vissa perioder kan jag känna att jag har lång väg kvar.
Det gör mig ledsen. Jag vet, att min bakgrund o mitt förflutna har med saken att göra.
Och att det klart har påverkat en att dagligen få höra att man är ful o dum. Tillslut blir till ens egen sanning oxå.
Och en del av mig, mitt liv.
Det är det som är så svårt idag att vända på. Att faktiskt se på mig själv och se nåt annat!
Nånting vackert. Eller åtminstone kunna tänka "jag duger!" Blir kluven i vad som faktiskt är jag. Vem!?
SVÅRT!
Svårt som fan är det! Och det gör mig skitledsen.
Och nu känns det som hela dagen är förstörd, med myskväll o allt.
Och mannen, den äkta mannen som oxå är irriterad.
Kanske lika bra o gå o lägga sig!?
Känner mig som en töntig tjurig 5-åring!
Usch, känns inte alls bra!..... Vill bara grina!!!!