missytelliot

Har kommit på bl a. att jag måste ändra attityd vad det gäller min ilska över det här med af.
Att göra nånting bra av den ilskan istället.
Använda den som en drivkraft, istället för att vända den inåt och emot mig själv.
Som jag haft en benägenhet att ofta göra i mitt liv.
Mitt liv som offer, kan man väl nästan säga.
Det kändes bra att komma på det.
Kändes som att mycket i mitt mående vände, bara genom att komma fram till det.
Och så har jag kommit på att jag måste börja tillåta mig en massa saker.
Som att finnas till, tillexempel.
Har jag nog aldrig riktigt gjort förut.
Allt som alla runtomkring mig har sagt om mig,
och till mig, har liksom tillslut blivit min egen sanning.
Därför slutade jag att finnas till, tillslut!
Dags att börja leva igen!