missytelliot

Såg en film igår om konstnärinnan Frida K. o hennes liv.
Som alltid när jag ser filmer/dokumentärer om konst, så blir jag jätteinspererad.
Förresten så fick jag höra en gång av en tjej, att mina bilder påminnde henne om Frida Kahlos.
Spännande.
Tänkte hursomhelst att jag ska ta fram målar grejerna nån dag framöver.
Däremot kan jag känna att jag blev ledsen.
För det känns som att hon (Frida) verkligen levde sitt liv till fullo.
Gjorde det hon ville, och åstadkom så mycket i sitt eget liv.
Trots hennes skador.
Stark.
Och själv ska jag utbilda mig till nåt jag inte ens vet om jag vill jobba med.
Har inte tron på mig själv (för fem öre) att jag skulle klara av att slå mig fram på de/den bana jag verkligen hade viljat.
Har inte ens "kraft" vissa dagar att ta fram målargrejerna.
Kanske kommer det. Växer fram med tiden.
Kanske sånt man får räkna med när man slutat knarka, och levt det liv jag levt.....?
Inte vet jag.
En sak vet jag dock; att jag är sjukligt leds på mitt jobb!!!!
Imorgon jobbar jag sista dagen för den här gången.
Sen har jag, förhoppningsvis bara en helg kvar!
Halleluja!!!
O så vet jag att våran lilla Siv är en slaptick-Siv!
Såååå klumpig! =)