missytelliot

Bra: Nu har jag äntligen gjort det!
Det som jag länge tänkt göra, och pratat om....
Gått på lunchmöte.
Själv.
Och det gick ju bra.
Överlevde gjorde jag.
Sen i vintras har jag bara varit på kvinnomötena i sköndberg, med Monica.
Fast utan regelbundenhet.
Så det kändes verkligen som en vinst att äntligen tagit steget, över tröskeln på nå sätt.

Anus: Dessvärre kan jag ju inte påstå att de gick lika bra på arbetsförmedlingen, direkt!
Känns som att sålänge man inte har någon annan myndighet bakom sig som trycker på så ids dom inte bry sig.
Bara segar hela tiden, o drar ut på tiden.
Verkar inte bättre än att jag får skjuta fram den här praktiken till augusti.
Bara det nu funkar för övriga inblandade parter.
Det är ju inte alls säkert.
Känns lite hopplöst det här, tycker jag.
Och jag förstår dem som faller på just det här med sysselsättning efter behandling.
När det är så här slött.
O det är såhär det går till.
Eller snarare inte går till.....
Sorgligt, o framförallt skrämmande!