missytelliot

Först allmänt:
Igår eftermiddag kändes som rena rama kaoset! 
Hon som äger lgh. var här o skulle hämta möbler tillsammans med en annan tjej som skulle köpa dem.
Kaos. Den andra tjejen hade tagit för givet att det skulle gå o ordna helgen och att alla skulle rätta sig efter det.
O hon som äger lgh. (våran alltså) verkade ha lovat henne det. Utan att höra med oss, o när hon väl gjorde det, i sista minuten nästan, så kändes det som att bli överkörd. Eftersom att det inte passade bra för oss igår.
Sa nämligen att det skulle passa oss bättre i helgen.
Men det var det ingen som brydde sig om. Allt skulle ske på en gång! Så först var dom sur att ingen hjälpte till o bära, verkade det som. Men det hade jag ju redan sagt åt dem.
Och det kändes som att hon (lgh.ägaren) körde nåt slags dubbelspel, mellan mig och den andra tjejen.
Obehagligt!
Sen ringde hon ang jobbet o frågade om jag kunde jobba 24:e, 25:e o 26:e,istället för hennes man. Det hade sammanlagt m helgen blivit 5 dagar. Och det är för mycket för min arma kropp o stress.
Så jag sade som det var. Vilket hon inte kunde förstå. Frågade typ 15 gånger om jag inte ville jobba extra, för det hade jag väl sagt till Karim!?
Sen frågade hon typ 15 gånger och ville försäkra sig om att jag verkligen går dit o jobbar på måndagen,
vilket jag ju redan lovat.
Irriterande. Som att hon trodde att hon pratade med nån som är förståndshandikappad.
Jag var iallafall ärlig och sa som det var, för mig.
Men då blir det att jag börjar tvivla på mig själv när folk inte kan ta emot det.
Ja, usch. Blev riktigt obehagligt igår. Olustkänsla.
 

Och sen till det här med manlighet:
Såg igårkväll klart en Beck-film som handlade väldigt mycket om kvinnomisshandel.
Vilket blev lite påtagligt, efter alla de sjuka förhållanden jag själv har haft.
Och då tänkte jag på hur ynkliga män som misshandlar kvinnor är!
Egentligen så är jag nog mycket full av hat till män. Inte alla men dessa ynkryggar, som inte har ett uns av manlighet eller värdighet i sin kropp.
Manlighet är för mig när han vågar stå upp för sitt, även när de är läskigt.
När han står upp för rättigheter, där någon blir kränkt.
Ärlighet, ödmjukhet och öppenhet; det är manligt för mig.
När någon (man) vågar visa sig ledsen och sårbar i en situation.
Och naturligtvis inte ger sig på sin kvinna för att känna sig stor.
Och jag är så glad och tacksam att jag lyckades bryta min trend med att bara träffa sjuka och ynkliga män!
För den man jag har idag  är bland de manligaste jag vet.
Och det är jävligt attraktivt.
In your face! alla jävla ynkryggar som inte fattar bättre!

Det om det! Hörs mer sen.
Glad påsk på er allihop!