missytelliot

Sitter o väntar på att badvattnet ska spola upp klart.
Känner mig äcklig. Det har jag gjort i flera dar nu. Vet inte vad det står för riktigt.
Ångest? Eller bara förkylningen?
Fick i alla fall panikångest idag på eftermiddagen.
Det var jättelänge sen jag hade det.
Men den här stressen som jag har inuti mig varje dag, är som början, eller udden av en panikångestattack.
Det känns som att jag bara yrar runt vareviga dag, utan att nånsin sätta mig ner.
Ta det lugnt, o känna på mina känslor.
O kommer dem upp till ytan ändå, genom all stress o skit, då bara ser jag till att fly ännu mer.
Stress, stress, stress!
Trött på mig själv o mitt beteende!
När ska jag-någonsin- bara våga vara?
Släppa taget o vara jag!?
Och en annan grej som jag har tänkt på, som jag pratade om litegrann med pappa idag;
att jag känner mig inte som en fru, en "svensson", normis, kalla de vad du vill.
Jag känner mig fortfarande som den där knarkaren som står på gatan, som alla ser ner på. Skäms för.
Vet att jag inte längre är det. Men skammen! Fan vad skammen kan döda en inifrån och ut!
För det är väl de det är. Skammen som bor kvar i min kropp o själ. Eller sinne, snarare. I huvudet.
Och visst finns det många som dömer. Men nånstans har jag ju dömt mig själv oxå.
Kanske behöver jag bli öppnare med min bakgrund.
Affirmerar varje dag, att jag duger som jag är.
Emellanåt känns det jäkligt tungt. Dagar som denna, då det känns som att jag bara gått bakåt, istället för framåt.
Får lust att ge upp, sätta mig på röven o skita i allt.
Samtidigt som jag vet. Hela filmen, det jag har nu. Allt jag förlorar.
Och så mycket som händer runt omkring mig(/oss) nu.
Tilliten som sakta växer bland våra nära.
Kanske är det just det oxå. Mycket stora grejer som händer runt omkring en.
Förändringar. Och rädslan över att växa i det.
Vad och vem blir jag då?
Får jag inte vara den lilla knarkaren på stan längre. Förvirrad.
Samtidigt så är det ju jättebra.
Det går ju bra för oss båda.
Såhär bra hade jag nog inte ens drömt om att det kunde bli.
Lite rädd att jag kanske snubblar på just det!
Kanske därav min ångestattack...