missytelliot

Är de bara jag som ska acceptera.
Att accepteras då?
Känns som att det bara är jag som ska se det från din synvinkel.
Sen då?
Visst har jag kommit längre sen sist.
Men det handlar inte om det du tror.
Det handlar om tillit.
När ska jag få möjlighet att uppleva det?
Möjlighet att känna hur det känns?
Jämt blir det såhär.
Alltid återkommande!
Jag visste det.
Kommer aldrig känna tillit ang detta för dig någonsin.
Du ger mig ju aldrig en chans.
Och det gör ont att du inte respekterar min historia!!!!