missytelliot

Idag känns det bättre.
Känns som att jag lyckats kliva ur mitt miserabla jag-äntligen!
Allt känns lite mjukare o mer lätthanterligt, på nåt sätt.
O som att jag, även om jag blir stressad på skolan- även idag-, så har jag ändå inte haft de där skyhöga kraven på mig själv.
Det gör ju allt genast lite lättare.
Har nog lyckats haft mer självacceptans idag, oxå.
Sen kom jag på en sak på bussen imorse; nämligen att (precis som sagt) bara acceptera att nu mår jag skit.
Tror det var därför det här värsta måendet vände.
Jag kom på att nu mår jag skit, jaja, men då får det vara så.
Ska dock ändå följa min psykologs råd ang. antidepressiva.
Ringde imorse till vc, men kunde inte få någon tid just då(!?)
Men kommer o försöka köra på det, o se hur det går.
Måste göra något åt den här ångesten, o stressen som finns i mig hela tiden!
Orkar inte mer.
Skulle nog tro att det är därför jag mår så konstigt o allt känns helt psykotiskt ibland,
bara för att jag är helt utmattad i huvudet o i kroppen.
Hon sade att det kan ge hjärnskador på sikt att gå med max-stress hela tiden oxå.
Och det kan ju räcka med dem jag redan har! Haha!
Nåväl, nu ska jag laga mat till min älskling!
Tack o lov att han finns för vad hade jag gjort utan honom!?
(Älskar dig, vännen!)
Puss!