missytelliot

                                   
 AAAAAaaaaaRRrrrRrRrGGgGGggGGHh!                                      Uppgiven              

   Fast........                  with my friend of misery.

 Ilska, sorg,meningslöshet, uppgiven och så den stora frågan som jämt som ständigt snurrar inuti var o en av oss; Varför? Varför gör jag såhär, fast än!.....???? Trots (!) erfarenhet
o kunskapen om hur de kommer sluta! VAREVIGASTE JÄVLA GÅNG! 
Vart ligger problemet!? .... Såååå sjukt bara! Lömsk och sorglig sjukdom. Ovärdig! Tragiskt!

 Evighets o enensamvandring, enbart, o helt enkelt ingenting då alla ruttnar. Folk ledsnar, o samtidigt kväver en med sin egen uppfattning om hur det borde ska se ut. Kräver allt sånt av mig, sånt jag ännu inte kan lova eller leva upp till. Leder enbart till regression. Som om överdrivet många år av natt o kyla-"Självförnekelse, så smått satt sin beska bismak i min mun, i min själ och hjärta åter igen.Efter alla dessa år. Bildar de en trekant och förlöser en enda stor klump av rädsla o litenhet......

 Skriker rakt ut. "VILL INTE, VILL INTE! INTE EN GÅNG TILL!"

 Som en blixt från klar himmel, o allt det dör, ni vet.... o där...Där under ytan....
                                                                                                                 Där bor den; självdestruktiviteten "Grym" som
                                                                                                                 hans förnamn sägs vara.

 ...Fast i en ond cirkel och finner ingen utväg ur denna labyrint av kyla, knark och utan hopp om lösningen.Den lösningen som inte går in i armen bara, för att slockna o fallna efter ynka timmar av egentligen ingenting! eller snarare massor!; massor av självbedrägeri o lögner!

 U.F.O:t hon som alltid varit jag. Var än jag befunnit mig. Passade aldrig riktigt in, nägonstans ALLS!
Tills knarket och jag fann varann! PangBom, vilken förälskelse! Men bara en tid senare var saker o ting tillbaka till det normala, om inte 10 gånger värre.
Eskalerade och eskalerade, utan slut......!

   DRUNKNAR,. KVÄVS O DÖR!
För hur länge ska jagbli tvungen att kämpa för att få ett värdighet här i livet och nån slags normailitet?
Ska jag hinna dö?; o ska det hinna bli försent? innan soc  vaknar till o får upp huvudet ur sanden!  ....som den fallna ängeln Gabriel.
Finns inte mycket kvar nu. Valmöjligheterna börjar sina.

 ... SO THIS OR THAT... 

kAN BARA SUCKA nUmER, VAD fINNs de kVar o Göra?

*hopplöst!*


(Lova att allt känns bättre imorgon! LOVA!) Ska ta tag i saker o ,ting då oxå m bla. dokument på mitt op.missbr. mm.
WISH ME MUCHO; BIG & A LOT O´LUCK!