missytelliot

Äntligen, efter över 6 månaders nervositet, rädsla och en massa andra blandade känslor som jag själv knappt ens kan beskriva, så är det över!
Allt det där jag gått o burit på, tryckt ner, och flytt så hårt i från med olika medikamenten och andra saker o ting.
Kändes både bra, jobbigt,
och skönt men samtidigt sorgligt såhär i efterhand.
För trots allt så tycker jag väldigt mycket om.....och vi har haft en massa fina o roliga stunder/tider.
Och så kändes det väldigt tråkigt att det behövde få det "slut" det fick nu.
Å andra sidan;
1.rättegången är över
2.Den här resan fick både mig och honom att komma till flera insikter
3.Och jag inser att jag behöver vara ensam
för att bli stark och för att bearbeta allt som har med, honom o det vi en gång hade ihop, att göra!

Så mycket tankar som snurrat och fortfarande snurrar runt allt det här.
Men just nu känns det bara ganska blankt o tomt.
Kanske lika bra det!
Behöver vila lillhjärnan!=)
Softish!




*splittrad*