missytelliot

Känns lite bättre, faktiskt.
Inte på topp direkt, alls.....
....Men kan va i sorgen utan o fastna i den,
eller göra om den till ett mörker som ingen någonsin förr skådat.
Kan oxå va tacksam. För det och dem jag har.
Wilman framförallt!
Kan känna en sån närhet och värme till henne, och att få ha henne en stund i mitt liv.
En känsla som jag inte minns med mig ha kännt förut, någonsin faktiskt.

För övrigt händer det väl inte mycket....
Har mest bara chillat hela dagen.
Tagit en halvlång promm med miss Wilma-Lee.
Fotade lite med min nya mobb!
Blivit en hel del coola bilder faktiskt.

Och annars ska jag bara fortsätta chilla, o va´ i känslan.
Usch! Men jaja!
Inte fastna i nån jävla skam. Vad ska det va bra för, egentligen!`
Så dumt egentligen. Man är ju bara den man är, och nånstans måste det ju finnas någon mening med det oxå! Eller hur!?
Nånstans finns det väl kanske en mening med allt,
hela skiten, liksom....
Kanske får vi veta alla sanningar en vacker dag...., eller så inte.
Vet barahär och nu,
med den jag är idag,
att jag väljer att inte ramla ner i mina rädslor igen.
Väljer att släppa taget, ta en sak o dag i taget.
Och att se på mig själv med kärlek och respekt. Ödmjukt.
Allt behöver ju inte va så jävla allvarligt jämt!
Slappna av! Chilla.
O det är just det jag ska göra nu!

Tack för mig-leverpastej!

....and still........o så lite....

Så, precis så känns det!