--
Hur jag verkligen kan avsky, och ruttna på hur hon bara sitter där o glor.
Gör absolut ingenting!
Driver mig till vansinne.
Hur hon emellanåt tittar upp från tv:n för att se vad det är jag håller på med.
Är så leds på att ha det såhär nu! Som om det alltid är en massa dammtussar i hörnen som kliar!
Ren ångest nästan jämt! O bedövningen som inte håller längre. Skulle göra mig gott av att komma bort från allt det här ett tag! Nästan längtar o skiner. samtidigt som rädslan finns där. Liksom vaktar med sin mörka skugga i dunklet.
Säkert är det den som får alla att se ut som idioter oxå...rädslan alltså.
Inuti gnor ångesten o irritationen. Nästan skriker o gastar. Vrålar rakt ut, att "LÄMNA MIG IFRED ERA JÄVLA FITTOR!" Lämnar intet tom rum till att finnas någonting annat.
Bara mörker.
Oh, som jag hatar det där mörkret. Alltid gjort. När jag fylls av det vill jag bara döva mig själv.
Vill inte bli som han...En bitterfitta.
En råtta som nöjer sig med att gnaga lite på kanterna, enbart för att kunna få gnälla en massa senare istället.
Vägrar.
O ändå står jag här nu!
Ett vägskäl.
Med ångest...o skam. Det som förpackar en i lager efter lager med äckligt kliigt ull.
Svårt att ta sig ur alla dessa kliiga lager! Av skammiga ull.
