Kanske nu mer än någonsin..
...behöver jag göra en tacksamhetslista.
Istället för att se o känna allt det som bara är trist o grått.
Oxå kunna se det som faktiskt är bra. Lätta upp vardagen lite.
Lätta upp det där mörka diset som så (egentligen inte) plötsligt föll över en.
Och när det gör ont i hjärtat väljer jag att tänka att jag är tacksam för:
1.Wilmish
2.Att jag har någonstans att bo
3.Min kropp är hel och ren
4.De människor jag har som stöd, även om jag ibland ser igenom dem, som spöken...
5.Mina böcker...
6.Skrivandet(, kan ingen ta ifrån mig)
7.Att jag trots allt vaknar på morgonen (/förmoiddagen) o går ut med Wilmish, dushar o allt sånt, trots att jag inte längre hittar skälen att egentligen göra det. Motivationen eller drivkraften.
8.De personer jag verkligen kan prata med. Tack o lov för dem! (tan dem skulle ja nog varit psyk-fall för länge sedan!)
9.Min brev-vänn!=)(En liten drivkraft)
10.Att det kanske ordnar sig ändå tillslut, trots känslorna här o nu.
